mitt återkommande beroende

så, då vart man fast i sudokuträsket igen. jag som lyckats komma ifrån det redan en gång. men men, som med de flesta beroendeframkallande vanor så är återfall väldigt vanligt. speciellt när man är sjuk så länge som jag varit.

- va?
- sjuk?
- e det sant?
- det har jag missat!
- verkligen sjuk?
- hon har ju inte nämt nåt om det tidgare!
- ojoj, körtelfeber?
- det låter jätteallvarligt!

( liten ironi-parantes )

jag har ju inget att göra! så jag sökte tröst hos min godtrogne vän sudokun. jag försökte stå emot det i flera dagar. men även solen har fläckar. satan att jag ska vara så duktig bara. köpte en ny sudokubok igår, med bara svårighetsgraden 'svart bälte' och precis som det låter ( ooooh ) så e det tydligen det svåraste. men dom löser jag ju som på löpande band. finner knappt nån njutning i det längre. jag måste ha nåt starkare! svårare! djupare! det e till och med så att jag parallell-löser flera stycken samtidigt. vart ska det här sluta nånstans? jag har börjat drömma om siffror nu oxå. det e det enda som flyger omkring i tankarna på mej. antingen så är det riktigt ritkigt kört för mej. eller så har jag bara fruktansvärt tråkigt om dagarna.
nåväl, nu har jag slitit ögonen för länge från mitt kära sudoku.

måste...
...fortsätta...
...lösa...
...sudoku...
...nuuuuuuuu.

Kommentarer
Postat av: Kristina

haha, jag ler.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback